,

Insikter 2016 – att embrejsa sig själv.

Ja, då var det 2017 och jag fyller snart 31. 2016 har kanske inte varit det bästa året men jag har å andra sidan lärt mig mycket, både om livet och om mig själv. Istället för att rada upp favoritprodukter tänkte jag istället blogga om de viktigaste ting som jag kommit till insikt om under året som gått. Just nu undergår jag en neuropsykiatrisk undersökning och både min psykiatriker och min psykolog tror att jag ligger inom autismspektrat (själv vet jag att jag gör det), därför kommer lite av inlägget att handla om det.

  • Bye bye till kass kommunikation – att ligga inom autismspektrat betyder att man kan ha svårt med att tolka sociala normer, regler och signaler. Istället för att lägga tid och energi på att lista ut vad folk menar så frågar jag dem, om de fortfarande är otydliga i sin kommunikation så minimerar jag vårt umgänge. Jag orkar helt enkelt inte med otydlighet, det har ingen plats i mitt liv.

giphy-3

  • Bye bye to bullshit – som autist är jag väldigt bokstavlig. Det folk säger till mig, det tror jag på (tycker fortfarande att det är helt ofattbart att människor inte gör som de säger). Som tur var så är jag mer än genomsnittligt begåvad och har genom åren lärt mig att se igenom människors bullshit. 2016 var det året som jag verkligen satt ner foten och sa NEJ, jag tar inte din skit längre till flera människor som jag trodde älskade och brydde sig om mig. Jag ångrar inget.

tumblr_m44nfhqvvy1ro54sio1_500

  • Det finns alltid en ny penis runt hörnet – kärleksrelationer är för mig väldigt energikrävande och svåra. Innan jag träffade mitt senaste ex var jag singel i 3 år. Jag vet att jag är speciell, men jag vet också att jag är fantastisk. Jag gjorde slut med en man som jag älskade men som inte älskade mig då jag märkte att han inte hade ryggrad nog att dumpa mig (jag blev också ghostad för första gången i mitt liv!). Jag satt upp en sorgperiod på max 52 dagar (tog dock bara 30) och bestämde mig för att aldrig agera jourhavande flickvän igen eller att ta hela det emotionella bagaget i en relation. Jag bestämde mig dessutom för att aldrig mer agera projekt- och frågeledare i framtida heterosexuella relationer. Passar det inte så är det helt ok för mig, jag har tinder och det finns alltid en ny penis runt hörnet.

90712eba26d822a16af5258342735c6a0bf9a2e1e140fa43c3eb8e34fe4a1872_1

  • Vikten av syskonskapet – jag tror aldrig jag förstått eller lärt mig att uppskatta syskonskapet så mycket som under de senaste 2 åren. Jag har en sådan jävla tur att jag har ett fantastiskt nätverk av underbara kvinnor, tjejer och icke-binära kring mig som ALLTID backar och peppar mig när livet är en påse med bajs. Syskonskapet har även fått mig att inse att en heterosexuell, monogam relation inte är särskilt viktigt i mitt liv. Jag har liksom aldrig haft någon önskan om att skaffa barn och dessutom hatar jag samboende, däremot tycker jag om närhet till de jag älskar och hör och häpna: de flesta råkar faktiskt vara kvinnor och icke-binära. Män är liksom inte särskilt viktiga i mitt liv. När jag känner att jag behöver det så har jag sex med män, annars så lägger jag ingen energi på relationer med män eftersom jag upplever att män är lite som dementorer, de flesta suger livskraften ur en med allt sitt gnäll.

15970172_1716740495322662_1013013373_n

  • Att säga nej – så nice att jag äntligen lärt mig att säga nej till mig själv. Måste acceptera att jag inte kan överprestera i allt och måste prioritera. Så jävla skönt att dessutom äntligen palla säga nej även när det kommer till ting som för andra kanske är bagateller men för mig är skitstora! Under 2016 har jag sagt nej till allt från att ha sex utan kondom (sjukt viktigt för mig) till att prata i telefon (hatar det). Jag har dessutom lärt mig sätta gränser och undvika människor som inte kan acceptera mina gränser, detta är så viktigt och har verkligen stärkt min självkänsla.
  • Att släppa saker – wow, det här är en svår grej. Jag försöker fortfarande lära mig vilka fajter jag ska ta vilket är rätt svårt i och med att jag är genusvetare (och kvinna). Både min utbildning, mina åsikter och jag som person blir ifrågasatt flera gånger varje dag och avkrävs förklaringar på saker jag aldrig ens hört talas om av både kända och okända personer, både på nätet och i verkligheten. Detta är så klart något som tär på en och stryper ens livslust. För visst vill jag ta fajten men jag orkar inte. Här försöker jag att inte älta och bara släppa det och se det som något som faller av mig och vet ni, det funkar ibland!

2016 har varit ett hårt år för många och 2017 kan komma att bli ännu tuffare så ta hand om er, prioritera, backa de som har det tufft och kom ihåg: enade vi stå, splittrade vi falla <3

8 Kommentarer
  1. wilmasoderstrom
    wilmasoderstrom says:

    SÅ JÄVLA BRA SKRIVET!! Kan inte relatera till dina autistiska drag men det är jättebra att få läsa om vad som pågår i ditt huvud. Ofta glömmer jag att alla inte är som jag… Har även jag (med hjälp från vänner och fantastisk pojkvän) nu tagit tag i min psykiska ohälsa som varit med mig sen tidig tonår. Känns jättejobbigt men SUPERSTÄRKANDE och 2017 känns som ett jävlar anamma år!!

    Vi är bäst!!!

    Megakramar

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × två =