Privilegier och makt.

Efter giftgasattacken i Syrien och dådet i Stockholm känns det märkligt att blogga om smink och skönhet. Jag känner en enorm sorg samtidigt som jag är otroligt stolt över den medmänsklighet som vi sett prov på efter attacken i Stockholm. Men ändå är det något som skaver i mig. Jag tycker att det märks väldigt tydligt att världen fortfarande är uppdelad i “the west and the rest” med tanke på hur västvärlden reagerat på vad som hänt under de senaste få dagarna. Eiffeltornet släcktes ner för att hedra offren för Stockholmsdådet, vilket fick mitt hjärta att brista, men samtidigt… var fanns solidariteten för folket i Syrien, varför släcktes inte Eiffeltornet ner för att hedra de som fallit offer för giftgasattacken bara dagarna innan? Svaret tror jag att de flesta känner, innerst inne. Somligas liv anses mer värda än andras hur hårt vi än försöker lobba för att vi står för mänskliga rättigheter och allas lika värde. Vi sympatiserar mer med folk som vi anser vara lika oss än de som inte passar in i “vår” mall.

Jag tycker att det är väldigt viktigt att diskutera och ta upp privilegier i olika former och hur de kopplas till makt, speciellt med tanke på vad som pågår i världen just nu. Det här inlägget har jag förberett under en längre tid och tänkte publicera i fredags, men med tanke på det som skett beslöt jag mig för att skriva om inledningen och vänta några dagar. Jag vill inte att detta ska misstolkas och ses som att jag anser att dådet i Stockholm är en bagatell, för det är det verkligen inte. Det är ett hemskt dåd som utförts för att skapa panik, rädsla och för att splittra människor i olika grupper. Ett vidrigt brott som har för uppsåt att göra oss till ett “Vi” och “Dem”, som utförts för att avhumanisera vår medmänsklighet så att vi är beredda att bruka våld för att vi är så jävla rädda. Men jag hoppas att istället för våld så får vi se mer av den underbart varma solidaritet och medmänsklighet som vi fått se prov på i Stockholm när människor slöt upp, tröstade och hjälpte varandra istället för vända varandra ryggen och se till sitt eget bästa.

Från aftonbladet.se foto: Frida Sundkvist, SvD

Så, med detta sagt så kommer resten av mitt inlägg (som planerat) att beröra hur privilegier och makt hör ihop.

Vi har pratat om intersektionalitet (inlägg här) och hur olika former av privilegier är kopplade till olika grupper och individer. För några dagar sedan upptäckte jag sociologen och författaren Allan G Johnson som skrivit böcker som The Gender Knot: Unraveling Our Patriarchal Legacy och Privilege, Power, and Difference. I en intervju angående dessa böcker svarade han på ett väldigt enkelt och lättförståeligt vis på frågor som berör privilegier, makt, patriarkatet, feminism och rasism. Det här inlägget är till viss del baserat på denna intervju (videoklippet i sin helhet finns längst ner) och jag tänkte utveckla begreppet privilegier och dyka lite djupare i vad det betyder för olika grupper i samhället.

När man pratar om privilegier inom t.ex. sociolog och genusvetenskap har det en något annorlunda definition än om man använder det i dagligt tal. Allan G Johnsson beskriver privilegier som en form av potential som är inbäddade i sociala system. Eftersom vi lever i en värld där vita heterosexuella män i medel- och överklassen har mest makt leder detta till att vita heterosexuella män i medel- och överklassen får fördelar både socialt, ekonomiskt och politiskt. De ses som normen och får alltså större agens att driva fram sina egna intressen och att skapa ett samhälle som gagnar dem. Detta gör även att alla andra grupper ses som “de Andra”, detta gäller både när det kommer till arbetar- och underklassen, kvinnor, icke-binära, transkönade, homosexuella och människor som rasifieras. Privilegier är oftast osynliga för dem som får ta del av dem.

“Konstruktionen av ”de Andra” sker ofta i det vardagliga och visar sig genom förutfattade meningar, föreställningar och normer om andra personer. Genom bland annat bilder, språk och stereotyper görs exempelvis minoritetsgrupper till någonting i grunden annat än majoritetsgruppen i ett samhälle, skillnaderna mellan grupperna förstärks och grupperna tillskrivs en viss position i ett hierarkiskt system.” – www.genus.se

Jag tänkte ge er några exempel här: mannen har fått stå för vad det innebär att vara människa medan kvinnan alltid är kvinna i första hand och människa i andra hand. Vita människor beskrivs i princip aldrig genom sin hudfärg medan man nästan ALLTID beskriver en svart människa som just svart. Heterosexualitet är något som tas för givet, en heterosexuell människa får t.ex. ALDRIG frågan: när visste du om att du var heterosexuell. Hänger ni med? Så medan man som vit, heterosexuell och man ses som det “normala” så får alla andra grupper på något vis förhålla och anpassa sig till detta.

Så, enligt Allan G Johansson är ett privilegie inte en enskild egenskap utan beror på att vår tids sociala system är “a white supremacist capitalist patriarchy” (term från bell hooks) som upphöjer vita, heterosexuella män i medel- och överklassen och ger dem vissa fördelar. Men allt detta är sociala konstruktioner och sociala konstruktioner ändras över tid och förhoppningsvis är vi på väg mot ett mer jämlikt samhälle, ett samhälle där privilegier tas upp och ifrågasätts.

“This is why I think that it’s very important too see privilege as not something that’s an individual characteristic but privilege rather as a kind of potential that’s embedded in social system” – Allan G Johnson

Varför är det då inte så att alla vita, heterosexuella män har det superbra? Som Allan G Johnson tar upp i bilderna ovan så fungerar privilegier alltid i ett system, de är alltså inte endimensionella. Man ses t.ex. inte bara i form av sin hudfärg eller sitt kön, man kodas även efter vilka kläder man bär, vilken ålder man är i, hur man talar men mer. Idéer och tankar om hur man är som person tolkas efter hur man ser ut, klär sig, för sig och talar. Andra saker såsom ekonomiskt, socialt, kroppsligt och kulturellt kapital spelar också roll. Har man haft en dålig uppväxt, blivit mobbad, aldrig haft tillräckligt med pengar och/eller setts som ett problem istället för en tillgång så är det betydligt svårare att ta sig fram i samhället, det är inte omöjligt men det är fan inte lätt.

Så, självklart är det inte så att bara för att man är vit, man och hetero så kommer man att lyckas, göra karriär och älskas av alla. Men, man har större potential att lyckas, göra karriär och älskas av alla om man är just vit, heterosexuell och man. Man behöver inte ta sig över lika många hinder eftersom att man ses som en norm och man får förlåtelse för klavertramp betydligt oftare och enklare.

Detta betyder inte att livet inte är svårt, men livet är t.ex. oftast betydligt lättare för vita män än för kvinnor och människor som rasifieras. Jag tänkte avsluta med 2 exempel på vithets- och mansprivilegier som ni kan fundera lite extra över: Donald Trump och Bruno Fernandes de Souza. Trots att Donald Trump har blivit anklagad för våldtäkt, är öppet rasistisk och sexistisk samt är en extremt inkompetent politiker så sitter han som president över en världsmakt. Trots att Bruno Fernandes de Souza blev fälld för att ha torterat och strypt sin flickvän och mamman till sina barn  så har han efter ynka 6 år i fängelse frigivits och dessutom getts ett fotbollskontrakt med förklaringen att han är en bra fotbollsspelare. Tror ni någonsin det har skulle ha skett om dessa förövare varit kvinnor och/eller svarta?

Vill du läsa mer om privilegier rekommenderar jag allt av Audre Lorde, Undoing Privilege av Bob Pease samt att följa  makthavarna och muslimskkvinna på instagram. I tider som dessa vill jag även slå ett slag för Zygmunt Baumans episka bok Flytande Rädsla. Ta hand om er.

7

Intersektionalitet – varför är det viktigt?

I måndags kom vi in på begreppet intersektionell feminism och termen intersektionalitet. Intersektionalitet är en teoretisk utgångspunkt inom bl.a. genusvetenskap och ett superbra verktyg för att förstå hur olika ojämlikhetssystem glider in och ur varandra samt för att förstå hur privilegier fungerar. För att förstå detta kan vi ta några exempel på hur olika privilegier tar sig uttryck inom vissa grupper. Vi kan börja med franska revolutionen och kampen för jämlikhet med slagorden “frihet, jämlikhet, broderskap” (liberté, égalité, fraternité). Men jämlikhet för vem? Jo, för den vite mannen (hint broderskap). Kvinnor fick knappast njuta av franska revolutionens frukter.

The one and only: Audre Lorde <3

Vi går vidare till klasskampen mellan arbetare/proletärer som säljer sin arbetskraft på marknaden och borgare/bourgeoisie som kontrollerar samhällets produktionsmedel (tänk cash) och köper arbetskraft av arbetaren för att suga åt sig det mervärde som skapas av hens slit. Inom klasskampen har det historiskt sett varit vita män (återigen) som fått konstituera villkoren och ta del av de privilegier som getts. Kvinnor och de som rasifieras har fått backa, nöja sig med mindre eller ingen lön alls medan deras arbete nedvärderats och/eller inte setts som arbete alls ta, t.ex. allt obetalt hemarbete och barnpassning som medverkat till att män ens kunnat ge sig ut på arbetsmarknaden.

Intersektionalitet – ett verktyg för se hur olika former av förtryck samverkar t.ex. så är det vanligt att sexism, rasism och kvinnohat opererar tillsammans

Nu kommer vi till kvinnokampen! Kampen för kvinnlig rösträtt har förts av kvinnor ur alla klasser men det var och är den vita över- och medelklasskvinnan som fått och fortfarande får mest privilegier. Arbetarklasskvinnor och kvinnor som rasifieras har återigen kommit i skymundan. Ta bara USA, förvisso fick kvinnor rösträtt 1920 men i somliga stater fick svarta kvinnor inte rösta förrän 1960, vita feminister var till och med emot att svarta kvinnor skulle få rösträtt. Ser ni ett mönster här? Alltså: även inom grupper som är underprivilegierade finns det somliga som får ta större del av kakan än andra.

De flesta människor upplever i sitt liv någon form av förtryck. Det kan vara allt från att man är tjock och p.g.a. detta får fel och/eller sämre sjukvård till att man som transkvinna frågas ut på arbetsintervjuer om man gjort en könskorrigering. Vi kan även tala om den orättvisa som människor med psykiska och/eller fysiska funktionsnedsättningar utsätts för. Ta bara skillnaden i hur man blir behandlad om man lider av psykisk ohälsa, det tas inte på lika stort allvar som om man har brytit benet.

Oftast blir det så att det förtryck som man upplever blir ens hjärtefråga och man glömmer lätt de privilegier man får ta del av. Olika grupper av människor har olika intressen och försöker få fram och kämpa med det som är viktigast för dem, vilket jag tycker är helt förståeligt. Men det är otroligt viktigt att se hur strukturer av ojämlikhet är invävda i varandra, att backa och stötta människor som utsätts för andra förtryck än de som man själv utsätts för och att inte bli blind för sina egna privilegier. Vill man läsa vidare är Bob Peases bok Undoing Privilege och Intersektionalitet av Paulina de los Reyes och Diana Mulinari två riktiga guldkorn samt typ allt av Audre Lorde.

4

Hur kom jag på att jag ville plugga genusvetenskap?

Cecilia frågade mig under AMA hur jag kom på att jag vill bli genusvetare samt vad en genusvetare jobbar med. Jag har tidigare bloggat om varför jag valde att läsa genusvetenskap, här kan man läsa det inlägget. Lite kort kan jag summera det som att jag alltid känt mig utanför, något som beror på att jag alltid haft svårt för social interaktion. Jag har varit den högljudda tjejen som tar mycket plats, ställer frågor och säger klumpiga saker. Konceptet med att ljuga har aldrig varit min grej så när någon frågat mig någonting så har jag svarat ärligt, vilket inte alltid är det smartaste alternativet. Det har tagit lång tid för mig och är fortfarande väldigt svårt att tolka vad andra människor menar om de inte explicit säger det. Jag kan inte läsa mellan raderna helt enkelt. Som man kommer man undan med det, det är okej att vara lite klumpig och tuff i sitt sätt, som man ses man som ärlig och inte plump. Och det var nog här som jag själv först började se små skillnader och orättvisor i hur jag blev behandlad mot hur de andra barnen på dagis och i skolan blev behandlade, både när det kom kön och senare kom jag att inse att även klass spelade en stor roll.

Mini LMC – poser sedan 1986

Den här känslan av att vara utanför, att ses som något jobbigt av andra har följt mig hela livet. Det blir ju så när man får höra en sak om och om igen, man internaliserar det. Om alla andra ser på en som ett problem så börjar man till slut att se på sig själv som ett problem. Man försöker passa in men hur mycket man än försöker så funkar det inte. Och det är här som feminism och genusvetenskap kom in i bilden. När jag blev mer medveten och började se olika ojämlikhetsstrukturer så började jag att intressera mig för feminism och ju mer jag läste, ju mer kände jag wow varför har jag aldrig hört talas om detta innan?

Feminism som politisk ideologi har öppnat upp mina ögon och visat mig att jag inte är ensam. Att det finns ett helt hav av människor som upplever samma och/eller liknande förtryck som mig. Genusvetenskap bygger nämligen på intersektionell feminism och att analysera och kritisera orättvisa maktstrukturer vare sig dessa baseras på rasism, sexism eller klassism men mer. Genusvetenskap precis som feminism har en grund i kritisk teori, att ifrågasätta rådande maktstrukturer och gräva i varför samhället ser ut som det gör. Som genusvetare kan du arbeta med lite allt möjligt, det beror helt enkelt på vilket intresse du har. Vissa av mina klasskompisar har läst några kurser genusvetenskap och sedan gått vidare till att bli socionomer, lärare, psykologer eller politiker. I princip alla kurser på kandidatprogrammet i genusvetenskap i Lund går att läsa som fristående kurser, man kan alltså välja att läsa en kurs för att bredda sig eller kandidaprogrammet för att verkligen djupdyka i genusvetenskap (vilket jag valt). Andra av mina klasskamrater vill arbeta i organisationer som berör mänskliga rättigheter eller kvinnoorganisationer medan somliga är sugna på att röra sig inom inom RFSU eller RFSL. Man kan även jobba med ojämlikhetsfrågor på företag, själv har jag tänkt läsa vidare och gå mastersutbildningen, sedan vill jag gärna forska och doktorera i genusvetenskap men det får framtiden utvisa.

2

Vad är sex? Om penetrationsnormen och samtycke.

Dagens blogginlägg kommer att handlar om sex och jag utgår från mitt eget perspektiv som heterosexuell cis-kvinna. Inlägget är till viss del heteronormativt och jag gör en binär könsuppdelning och kopplar män till penis och kvinnor till vagina. Det är problematiskt då alla som har penis inte är män och vice versa samt att det finns mer än 2 kön. Jag gör det bl.a. för att visa på den strukturella ojämlikhet som råder mellan män och kvinnor samt för att underlätta för de som läser min blogg och är nya när det kommer till många begrepp. Det är svårt när man både vill visa på den ojämlikhet som råder mellan könen samtidigt som man vill kritisera och luckra upp koncept som kön och genus. Jag är av åsikten att både genus (det som man brukar kalla för det socialt konstruerade) och kön (det man brukar hänvisa till som det biologiska) är konstruerade, en riktigt bra artikel om det hittar ni här. Tycker ni att mina begrepp är kluriga hittar ni en superbra ordlista här.

Lagom till alla hjärtans dag läste jag en artikel i Aftonbladet (kan läsas här) baserad på en undersökning om hur viktigt sex är i människors liv. Den visade att män i hög grad kopplar samman sex med lycka medan kvinnor prioriterar saker såsom barn, vänner och partner, motion och musik över sex. Kvinnorna i undersökningen hade faktiskt rankat nästan alla andra alternativ högre än just sex.

En dundertabbe som gjordes av aftonbladet var att ta in två män som fick dela med sig av sin åsikt och ge tips och råd till kvinnor om just sex. Nu tycker jag inte att man ska totaltrasha killarna som intervjuades, det känns lite onödigt då de faktist har blivit ombedda att dela med sig av sina åsikter och tankar av själva Aftonbladet. Men det är väldigt intressant att analysera deras svar och framförallt deras lilla tipslista, något som självklart snappades upp och gjordes av flera smarta feminister.

Den här listan visar så otroligt tydligt hur priviligierade män är i heterosexuella relationer. Ansvaret läggs över på kvinnan trots att det är mannen som vill ha mer sex: det är kvinnan som ska prioritera sex, ta olika initiativ och ställa upp samt lära sig prata om vad hon gillar i sängen. Allt detta istället för att mannen ska fråga sig varför hans partner inte vill ha sex eller vad han kan göra för att få henne att njuta…. (tips, köp en hitachi-wand samt använd silikonbaserat glidmedel vid penetration).

@thejossan på instagram var snabb med att poängtera och ta upp allt det obetalda arbete man som kvinna (och mamma) i en relation med en heterosexuell man får utföra. Det hemarbete som faktiskt är osynligt för många män eftersom att de slipper göra det själv då kvinnan ofta tröttnar på att tjata och tar tag i saken för att undvika ytterligare tjafs/bråk. Många män varken ser eller inser hur lång tid det tar att ta hand om hem och barn samtidigt som man också måste utföra det största känslomässiga arbetet i relationen. Att hantera emotioner och känslor är också arbete även om det är psykiskt och inte syns.

En annan viktigt aspekt som togs upp av @patriarkatetochjag är att det (som alltid) blir kvinnan och hennes agerande som ses som problemet och inte mannens. Kvinnan ska anpassa sig efter mannens sexlust, annars kan förhållandet ta slut. Det är inte mannen som ska anpassa sig efter kvinnan, att hon inte vill, orkar eller ens kanske tycker att det är särskilt skönt. Här kan vi återknyta till John Berger som jag citerade i det här inlägget som menar att en kvinnas beteende anpassats efter mannen och hans nycker, en kvinna “måste ge akt på allt hon är och allt hon gör, eftersom det sätt på vilket hon framträder för andra – och främst då männen – är helt avgörande för det som vanligen kallas framgång i livet.” Denna tanke: att kvinnor främst finns till för män och ska anpassa sig efter mäns behov är som en röd tråd genom hela tipslistan. Och det är ju så tankarna går i ett patriarkat, mannen är människan, han är normen, han är allvetande och alla andra ska anpassa sig efter honom för han har ju RÄTT.

stinawollter

Något annat som jag fann intressant som @stinawollter (här från sitt andra konto @p4stina) och @jackejakob_sizehero tog upp var föreställningen om mannen som ett upphetsat djur som bara springer omkring med stånd och vill ha sex hela tiden. Samt att männen i artikeln påstår att det är enklare för kvinnor att ligga. Alltså förlåt men efter ett halvår av tindrande kan jag garantera att så inte är fallet. Män är svinrädda för kvinnor som bara är ute efter sex, de har ingen aning om hur de ska hantera det. Precis som Stina Wollter upplever jag att det är en myt att män alltid vill, en myt som upprätthålls för att sex fortfarande kopplas samman med status och makt för män. En man ses som macho om han har haft sex med många kvinnor, alltså om han ser kvinnor som objekt istället för subjekt. Och det är nu vi kommer till kritan, för nu vill jag prata om sex och vad som räknas som sex.

Ovanför finner ni en bild gjord av @fannyarsinoe som beskriver i princip 90% av min upplevelse av att ha sex med män. Det moderna västerländska sättet att se på sexualitet tillkom i samband med psykiatrins och medicinens framväxt på 1800-talet. Dagens sätt att se på sexualitet har alltså till stora delar influerats av hur vita människor med penis kommit att tyda, framställa och kategorisera sex och sexuella handlingar.

Inom både medicin och psykiatri började man på 1800-talet att klassificera människors sexuella handlingar som normala eller abnormala. Föll handlingar utanför rådande norm (heterosexuell och barnalstrande) så kategoriserades handlingen som avvikande, pervers och kom att sjukdomförklaras eller skammas. Sexuell handling gick från att vara en handling till att bli en del av ens person vilket Michel Foucaults berömda citat så tydligt sätter ord på: “sodomiten var en återfallssyndare, men den homosexuelle är nu en art”. Efterdyningar till detta kan ses tydligt än idag, fram till 1944 var det straffbart i Sverige för personer av samma kön att ha sex med varandra och fram tills 2009 så klassificerades transvetism, fetischism och sado-masochism som sjukdomar i Sverige enligt ICD-10 (The International Classification of Diseases).

Och detta tycker jag är så himla intressant för det var först för några år sedan som jag förstod det här, att det är vi som väljer vad sex är genom att reproducera/återskapa detta sexuella mönster om och om igen. Man kan prata om ett sexuellt manus (term från John H. Gagnon och William Simon) där vi lär oss inte bara vilka sexuella handlingar som vi kan/ska utföra men även i vilken ordning vi kan/ska utföra dem. Först kommer kyssar, sedan lite smek, sedan tar vi av oss kläderna och det blir petting, kanske oralsex och sedan: kuken i fittan!

Klitoris - som ett isberg som till 90% döljs inuti kroppen

Klitoris – som ett isberg som till 90% döljs inuti kroppen

Detta för mig vidare till nästa punkt som gjorde mig helt mindblown. Som tjej kanske ni har varit med om att ni ligger där och lider under sexandet, att ni bara väntar på att killen ska komma för då är sexet ju över. Har ni ens tänkt på det, att sexet först är över när killen har kommit för att hela sexakten är baserad på mannens orgasm!!! Kanske inte konstigt att det dröjde så många år innan man insåg att klitoris är så mycket mer än ett litet fittbär – läs mer om fittans anatomi här.

“Om jag själv skulle beskriva den enskild största skillnaden mellan mäns och kvinnors sexualitet i Sverige idag så skulle det vara att de praktiker som räknas som “riktigt sex” är påtagligt mer sannolika att leda till orgasm hos män än hos kvinnor.” Tanja Suhinina

Alltså Tanja Suhinina fucking öppnade hela min skalle med sitt inlägg om sexlust och orgasmsug när det kommer till heterosex. Tanja pekar på den stora skillnaden mellan sexlust och orgasmsug och poängterar att det kan vara lättare för en kvinna att nå klimax genom att onanera i duschen medan en man kan komma undan med att onanera i en kvinna och sedan kalla det för sex (klicka på citatet så kommer ni till Tanjas inlägg).

 “Sexlust är lusten till att ha sex med en partner, ge och ta, ha ett samspel. Vid sexlust ses det som nåt kul och inte en uppoffring att göra grejer som är mer sexuellt och orgasmiskt stimulerande för partnern än för en själv. Orgasmsug är att vara sugen på en orgasm men att inte vara sugen på all interaktion runtomkring. Vid orgasmsug känns det inte kul i sig att smeka sin partner när det inte ger en själv något som tydligt medel till orgasm.” – Tanja Suhinina

Jag vill avsluta med att be er fundera över skillnaden mellan lusten till sex och lusten till orgasm. Jag har själv upplevt både fenomenet med män som onanerat i mig samt män som haft sex med mig och skillnaden är så tydlig. Det känns nämligen när sex är något som man gör tillsammans mot när sex istället blir något som man utsätts för för att tillfredsställa någon annan. Jag tror att många män har precis samma behov av intimitet som kvinnor: att kramas, mysa, kela, dofta och känna på varandra. Allt handlar ju inte bara om kuken i fittan, det är så mycket mer. Jag tror att många håller med mig om att det är en alldeles underbar känsla att ha en mjuk och varm människa bredvid sig. Framförallt en människa som vill.

Tänk på att det är sjuuukt viktigt att båda ger sitt samtycke till sexuella handlingar, hur man nu än kommit att identifiera dessa. Samtycke är essentiellt, att inte ta för givet att ens sexpartner tycker om allt det man kanske själv är sugen på, att fråga och sedan om man får ett nej: att respektera detta och inte ta det personligt.

Detta inlägg är baserat på Alexandra Bogrens kapitel om sexualitet i boken ett delat samhälle: makt, intersektionalitet och social skiktning samt sexualitetens historia band 1: viljan att veta av Michel Foucault och med inspiration av Fanny Arsinoes instagram och Tanja Suhininas blogg.

Genusvetenskap.

Gud vad roligt att ni har varit så många som kommenterat på mitt inlägg om kvinnorumpor i sociala medier. Tack för att ni tar er tid att läsa, reflektera och dela med er av era åsikter, det värmer mitt hjärta ska ni veta. Som många av er redan vet så är bloggen en hobby vilket betyder att jag inte alltid har tid, ork och energi att svara på kommentarer och privata meddelanden och jag hoppas att ni har förståelse för det.

raw

Vill ni veta en intressant sak? Jag har dragit mig från att skriva om genusvetenskap och feminism för att jag inte vågat, för att jag inbillat mig själv att jag inte vet tillräckligt mycket om ämnet. Detta trots att jag fucking pluggar det dagligen!!! Och vill ni veta en annan intressant sak? En av anledningarna till detta är att jag blir ifrågasatt varenda gång jag nämner feminism eller genusvetenskap, trots att jag kan visa på forskning, vetenskap och artiklar som är peer reviewed och stödjer mina argument. Här har vi återigen ett klassiskt exempel på att saker som kopplas samman/kodas som “kvinnliga” eller “feminina” anses mindre värda. Jag får så mycket hat och hån kastat på mig. Jag avfärdas innan jag ens lyssnas på. Detta har gjort att jag studerar ännu hårdare och läser ännu mer.

"GRÅT INTE, FORSKA!!!"

Detta är så klart sjukt och oacceptabelt, att jag som studerar genusvetenskap inte vågar skriva om ämnet för att andra förlöjligar min kunskap och bemöter den med personliga åsikter istället för argument baserad på forskning och vetenskap typ: “öh, nä så är det inte för jag tycker inte det”, man bah: “ok…..” Därför har jag bestämt mig för att börja skriva mer om feminism och genusvetenskap i bloggen och detta på en väldigt basic nivå. Varför?

Det är många som inte riktigt har koll på vad genusvetenskap handlar om, lite kort kan man säga att genusvetenskap är ett tvärvetenskapligt ämne som berör frågor om makt, identitet och social förändring vilket kopplas samman och analyseras i samspel med kön, genus, etnicitet och klass. Genusvetare läser ur olika teoretiska perspektiv, som är hämtade från allt från feminism-, maskulinitets-, postkolonial- och queerforskning. Och om jag, som lagt så mycket tid och möda på att studera detta fantastiskt roliga ämne inte vågar skriva om det, vem fan ska då göra det?

feminist-corgi

När det kommer till feminism och genusvetenskap är det många termer som doesn’t make any sense för de flesta. Detta leder lätt till att debatten blir elitistisk, att bara akademiker släpps in vilket gör att många som hade haft god hjälp av genusvetenskap utesluts för att de inte kan formulera sina ord eller tankar på “rätt sätt”. I samklang med detta, och som jag redan beskrivit ovan, måste man som kvinna stödja sig på ca en miljon argument förankrade i ca en centiljard forskningsartiklar för att bemöta något  som en snubbe läst på jämställdisten.se. Detta tycker jag så klart är väldigt tråkigt, speciellt när det är så många av er som skriver till mig och säger att ni har svårt att formulera er, att ni inte riktigt kan sätta ord på era tankar och känslor. Så, jag tänkte att jag nog kan klämma ur mig några inlägg i månaden som handlar om genusvetenskap och vad det egentligen är som jag studerar. Vad säger ni?

funny-hot-guys-magic-mike-happy-birthday-wishes-gif

I övrigt vill jag tillägga att jag fyller 31 härliga år idag och tänkte fira det med botox och prinsesstårta <3

, ,

Om yta, fåfänga och att äga sin kropp.

Igår läste jag Jenny Strömsteds krönika i expressen (läs hela här) där hon ställde frågan: Käraste småsystrar, varför visar ni rumpan? Jag förstår att Jenny Strömstedt menar väl och jag hänger med i hennes resonemang till viss del, men det är ändå något som känns riktigt jävla jobbigt med den här krönikan, en sorts konservativ tankegång som verkligen stör mig

“Jag kommer alltid att heja på er. Men lägg inte mer kraft på att frigöra er genom två perfekta skinkor. Det finns så mycket annat kvar att göra i kampen mot patriarkatet.” – Jenny Strömstedt

Jag vet inte hur ni tänker men jag känner att den här sortens subtila skammande/slutshaming (jag hejar på er men jag tänker ändå skamma och ifrågasätta er för att ni visar röven istället för att skamma och ifrågasätta patriarkatet) och internaliserade kvinnohat börjar bli rätt så tröttsamt och påfrestande. Självklart kan inte jag svara för alla tjejer som lägger ut bilder på sin röv däremot kan jag ge er både det korta samt det långa svaret om varför jag instagrammar rövkollage. Det korta svaret: för att jag vill.

Men eftersom att man som kvinna oftast måste analysera, förklara och rättfärdiga de val man gör (även när det handlar om något så trivialt som att lägga ut bilder på sin röv) så ska ni även få det långa svaret. Asså det superduperskitlånga svaret. Seriöst, ni kommer behöva paus för att gå på toa.

16426356_1727312804265431_918633257_n

Asså killar ni finner inte frigörelsen genom ett sexpack!!!

Sedan barnsben har jag älskat att klä upp mig, posera framför kameran, leka med smink och kläder och fram tills puberteten kunde jag göra detta relativt obehindrat. Men när mina höfter blev bredare och mina bröst började utvecklas (redan vid 11 år) så hände något intressant. Jag märkte att jag inte längre kunde klä mig som jag ville. Med de “kvinnliga” former följde en förväntan om ett visst sätt att agera och framförallt att klä sig på (eller snarare att dölja sig på) och jag blev långsamt inskolad i hur man beter sig som tjej för att inte skicka ut “fel signaler”. Subtila kommentarer om att jag inte borde ha så tighta kläder eller korta kjolar kom från släktingar, vänners föräldrar och lärare vilket så klart inverkade på mitt sätt att se på mig själv och min kropp. Ovanpå det här så har jag alltid varit ett väldigt busigt och nyfiket barn som tagit mycket plats, varit högljudd, uppkäftig och orädd, något som inte passat in i “tjej-mallen”.

esis

LMC junior 8-11 år – levererat blue steel sedan 1986

Jag minns när jag lekte med en av mina bästa vänner efter skolan och hon berättade för mig att hennes mamma hade kallat mig för slampa. Då gick jag på mellanstadiet och hade aldrig haft någon sexuell kontakt med en annan människa. Enligt min väns mamma betedde och klädde jag mig slampigt, alltså var jag en slampa. Det här var första gången som jag förstod att min kropp inte bara tillhörde mig längre, den granskades av andra, sexualiserades och objektifierades. Män i 40-års åldern som gick förbi  mig och mina kompisar på stan tittade på mina små bröst vilket fick mig att känna mig äcklig. De fick mig att skämmas inför min nya “kvinnliga” kropp, mina höfter, min stora rumpa och mina bröst. Istället för att bli arg på dem, som spanade in en 13-åring, så skämdes jag över mig själv.

LMC junior 12-14 år och pentapunkare

LMC junior 12-14 år och pentapunkare

När jag gick på högstadiet sågs jag av andra som white trash, jag var märklig som person och kunde inte riktigt hantera de sociala reglerna, jag visste inte hur jag skulle bete mig bland folk och jag klädde mig fel. Jag hade inte det som man kallar för kulturellt kapital (term från Pierre Bourdieu) och jag gjorde ofta bort mig i sociala sammanhang. Däremot insåg jag att jag hade tillgång till ett annat kapital: det erotiska eller sexuella kapitalet (term från Catherine Hakim). Jag sågs som snygg eller sexig med mina “kvinnliga” former. Jag fick ofta komplimanger om att jag var vacker och söt men även att jag var sexig och snygg. Detta gjorde att jag i hög grad kom att intressera mig för och anamma de ting som kopplades samman med femininitet, skönhet och yta. Avsaknaden av ekonomiskt och kulturellt kapital kunde i viss mån uppvägas av mitt erotiska kapital. Och gissa vad? Det kändes fantastiskt att vara uppskattad även om denna uppskattning i hög grad baserades på mitt utseende.

audrey
Som kvinna måste man alltid förhålla sig till hur man ser ut, det kvittar hur långt upp i hierarkin man kommer, ens utseende blir ändå omtalat, granskat och dömt. Ta t.ex. hur kvinnliga politiker, atleter och kändisar blir bemötta, det frågas och skrivs ofta om deras klädstil, kärleksliv och utseende istället för deras prestationer. Ett annat exempel är hur kvinnor med feministiska åsikter ofta beskrivs som fula, skrikiga och manhaftiga, precis som att ens argument baseras på hur snygg man är! Samtidigt så ses kvinnor som är “för snygga” som blåsta bimbos för herregud en snygg tjej kan ju inte samtidigt vara smart!!!

Kvinnor ges inte samma utrymme att utvecklas, vi ges inte samma rum som män utan låses fast i vissa positioner och ses ur blott en dimension istället för att ses som mångfacetterade. Vi blir modern, flickvännen, madonnan, horan, häxa, haggan. Vi blir kvinnan och inte människan. Mannen är människan och normen utgår från honom. Vi ska anpassa oss. Detta är inget nytt fenomen och inget som jag tror kommer att försvinna. Som kvinna står man lägre i hierarkin än vad män gör och man måste i större grad anpassa sig efter de regler som skapats av vita män, både i den offentliga samt i den privata sfären (kvinnor har inte fått tillgång till den offentliga sfären förrän under de senaste 50-100 åren och många kvinnor har det fortfarande inte).

“En kvinna föds, inom ett begränsat livsrum, i männens beskydd. Kvinnans sociala beteende har utvecklats till följd av att hon måst anpassa sig under ett sådant förmynderskap. Men det har skett till priset av en personlig tudelning. En kvinna måste alltid vara på sin vakt. Hon måste ge akt på allt hon är och allt hon gör, eftersom det sätt på vilket hon framträder för andra – och främst då männen – är helt avgörande för det som vanligen kallas framgång i livet. Känslan av att vara sig själv undanträngs av känslan att uppskattas av andra.” John Berger – sätt att se på konst

ways-of-seeing

Jag är fortfarande väldigt fixerad vid mitt utseende och löjligt fåfäng, herregud jag driver en skönhetsblogg liksom. Jag kopplar samman mig själv med yta och att vara vacker, jag älskar uppskattning och uppmärksamhet och jag tror att detta är något jag delar med de flesta människor. Att uppskattas och uppmärksammas är ljuvligt, speciellt när det sker av någon man tycker om och/eller har respekt för. Men, jag inser också att jag är så mycket mer än yta. Jag kan nämligen både måla naglarna, blogga om hudvård och bekämpa abortmotståndare samtidigt, herregud jag pluggar till genusvetare liksom. Människor är nämligen kapabla till att göra fler saker samtidigt och hade jag inte haft mitt “ytliga” intresse och det syskonskap jag fått genom detta “ytliga” intresse så hade jag inte orkat med det tuffa arbete som det är att studera något så viktigt, jobbigt, spännande och komplext som genusvetenskap.

wordpress-200-lb-beauty-1

Det är ok att vilja vara snygg MEN du är inte skyldig någon att vara snygg!!!

Genom att anamma feminina attribut, sminka mig och genomgå skönhetsoperationer är jag medveten om att jag reproducerar dagens västerländska, patriarkala norm om hur en kvinna bör se ut. Och detta är livet för många kvinnor, det är enklare att reproducera, internalisera och falla in i normer än att utmana eller ifrågasätta dem. Man tänker kanske inte så mycket när man går upp ur sängen och väljer en kjol/klänning istället för byxor, applicerar mascara istället för att gå osminkad, har långt hår istället för att raka av allt e.t.c och det är helt okej. Vi kämpar alla på olika sätt. Vi kämpar både med oss själva och vår omgivning och bara för att man är feminist behöver inte allt man gör vara feministiskt. För mig handlar det här om att å ena sidan en vilja att bekämpa patriarkala normer och å andra sidan viljan att passa in för fy fan vad jobbigt det är att kämpa mot allt hela tiden.

“Människor konstruerar sig själva som maskulina eller feminina, vi reproducerar ständigt dessa normer av femininitet och maskulinitet, av vad som är bra och vad som är dåligt, om vad som får vara subjekt och vad som är objekt.” – Raewyn Connell och Rebecca Pearse – om genus

För mig är det här så jävla viktigt: frågan om subjekt och objekt och äganderätten till min egen kropp och att göra med den vad jag vill. Detta är något jag kämpat med sedan puberteten, att ta tillbaka äganderätten till min kropp, att inte behöva dölja och anpassa mig efter hur andra ser på den, hur de sexualiserar och objektifierar den och att inte behöva anpassa mig efter normen över hur en “bra kvinna” bör agera eller klä sig. Att visa min kropp på mina villkor, att få vara ett subjekt och inte ett objekt. Eller faktiskt att bara få vara.

“Subjects act while objects are acted upon.”

Män, ni behöver inte visa upp era nakna kroppar för att få likes på insta, ni är amäzeballs ändå!!!

Män, ni behöver inte visa upp era nakna kroppar för att få likes på insta, ni är amäzeballs ändå!!!

Jag upplever ofta den här jobbiga känslan över att behöva rättfärdiga mitt skönhetsintresse och mina plastikoperationer när människor påpekar eller frågar mig hur detta hänger ihop med mitt feministiska tänk. Här brukar jag poängtera att kvinnor ofta måste förklara sig (in absurdum) för andra och jag är ledsen (nej det är jag inte) men jag orkar liksom inte genomföra en feministisk analys var gång jag lägger ut en selfie eller en bild på min röv. Jag är jävligt trött på detta rent ut sagt för alltså: vi lever liksom i ett patriarkat där kvinnor värderas efter hur de ser ut, är det då så jävla konstigt att man anpassar sig efter det när man blivit indoktrinerad med det sedan barnsben?

Så summa summarum, det finns fler anledningar till att jag visar rumpan. Det handlar om allt från sökandet efter uppskattning och att få känna mig snygg till att provocera, ta plats och ta tillbaka äganderätten till min kropp. Men det handlar också om att räcka finger till alla de människor som genom hela mitt liv dikterat för mig hur en “bra kvinna” bör bete sig och de som klappar mig på huvudet och säger till mig att man inte behöver visa upp sig för att bli lycklig. Det är nämligen inte så enkelt som ni försöker få det att låta.

16409449_1727464904250221_1370589716_o

BTW: jag vill avsluta inlägget med att berätta att det oftast går snabbare för mig att lägga upp en selfie eller en bild på min röv än de tar att lägga upp en bild på min katt Kaj Bejkån. Just letting you know.

Årets julklapp – så bemöter du sexism under julhelgen.

Här kommer årets juklapp 2016 till er mina kära läsare. Klicka er in på aaretsjulklapp.se för tips på hur du bemöter sexism, jämställdister och rövhattar under släktmiddagen.

En annan sak jag vill att ni gör är att bemöta den rasism som börjar bli mer och mer normaliserad. Om du har möjlighet så stå upp för människor som rasifieras (på vardagsrasism kan du läsa mer om vad begreppet betyder) och blir kränkta och påhoppade, vare sig du känner dem eller inte. Jag har flera vänner som möter direkta hot och kränkningar i sitt vardagsliv, allt från att de blir påhoppade i matkön på ICA till att folk skriker skällsord efter dem på stan. Om du ser eller hör detta ske, våga stå upp och visa civilkurage, säg ifrån att det här inte är ett okej beteende och ge allt stöd du kan, visa att de inte står ensamma mot rasismen och gör det inte för att du förväntar dig tacksamhet tillbaka utan gör det för att det common fucking decency och kom ihåg:

bild från karinskonstgrepp.se – här kan ni köpa printar

God jul på er alla mina älsklingar och tack för att ni läser, kommenterar och peppar. Jag älskar er!

Tips – TJEJER SOM OSS.

På SVT play kan man nu se webb-serien TJEJER SOM OSS som handlar om fem transtjejers liv, uppväxt och att inte bli accepterad som den man är. Det är en otroligt nyttig serie att kika på för den som inte har riktigt koll på transfrågor samt för att bredda sin förståelse för andra människors liv och svårigheter.

“Ta ingen skit, håll ut. Det är inte en själv som är problemet utan alla dem som förtrycker som är problemet” – Saga

“Jag vill inte representera en hel grupp” – Heidi “Nä, you are a person just like everyone else” -Ivy

tjejer-som-oss

, ,

När smink blir ett tvång.

Jag har bloggat fram och tillbaka om vad smink betyder för mig och hur jag relaterar till smink. Jag har berättat om den njutning jag finner i kosmetika och det band jag knutit med andra Kvinnor genom det gemensamma intresset för smink. Något som däremot lyst med sin frånvaro är ett inlägg om det obehag jag känner när smink blir ett tvång.

cbiineyw4aa6gs2

Du ser sjuk ut! Nej, jag har bara inget smink på mig idag.

Under sommaren var jag tillbaka på mitt gamla jobb i butik med att sälja skönhetsprodukter och till en början var det så himla kul att sminka sig, man känner sig liksom piffig hela tiden med smink. Men det tog inte lång tid innan jag kände fy fan vad jobbigt det här är. Och tråkigt. Samma rutin var morgon med att gå upp 30 minuter tidigare för att applicera foundation, concealer, mascara, rouge, highlighter och fixa till brynen. Jag gick från lyxen till att sminka mig hur jag ville, när jag ville till att lägga samma make-up var morgon, fem dagar i veckan, jag vågade in sminka mig hur som helst med tanke på hur kunderna skulle reagera. Till slut försvann glädjen helt och smink kändes bara jobbigt (en av anledningar till att jag tog en sådan lång paus i somras).

enhanced-buzz-8623-1366905499-25

Men när det inte är det då?

Jag kom på mig själv med att önska att skolan skulle starta igen så jag kunde gå tillbaka till mitt lyxsminkade och experimentera med grönt läppstift och guldiga örsnibbar. Normer går ju igenom i allt, även när det kommer till smink och jag kände mig inte alls bekväm med att gå helt osminkad på jobbet trots att jag många gånger ville. Jag menar vem skulle ta mig seriöst som skönhetsexpert om jag kom helt osminkad?

Smink är inget måste på mitt arbete, det är ingen som säger till oss att vi måste vara sminkade eller hur vi ska sminka oss men det hindrar inte att jag känner det pålagda tvånget från de sociala normer som råder runt smink och vad som är ses som “snyggt” eller “för mycket” (hur många gånger har man inte fått höra att man har “för mycket” smink?!!?) speciellt på en arbetsplats där man aktivt jobbar med skönhetsprodukter och smink. Dessa normer ser så klart olika ut beroende på var man befinner sig och vem man umgås med men det fick mig verkligen att fundera på det här med när smink känns som ett måste.

Tycker du att smink någon gång blir jobbigt? Isåfall hur och när, berätta!

,

Snubbar, sluta anta att jag har noll koll.

Jag har styrketränat från och till sedan tonåren. Fokus ligger på att få stora muskler och bygga muskelmassa. Jag spenderar mycket tid på gymmet, i snitt är det nog 10-12 timmar per vecka det senaste året och jag lär mig hela tiden något nytt om min kropp.

Sharon Bruneau // Juliette Bergmann // Vickie Gates

Sharon Bruneau // Juliette Bergmann // Vickie Gates

Jag har lagt ner många timmar och flera år på styrketräning. Genom åren har jag blivit bättre och bättre på olika övningar och lärt mig vilka övningar som funkar bäst för min kropp samt hur jag ska träna utan att dra på mig onödiga skador. Trots detta så fortsätter det allt mer irriterande momentet att jag blir avbruten mitt i en övning av en snubbe som ska berätta för mig att jag gör fel. Seriöst… MITT. I.  ETT. FUCKING. SET!!! Kan tillägga att jag alltid har hörlurar på mig vilket gör att jag får avbryta min övning för att lägga ner vikterna och ta ur lurarna för att behöva lyssna på ännu ett pucko som ska berätta för mig hur knäböj funkar……

anigif_enhanced-3975-1410394655-2

För er som inte vet kallas detta fenomenet mansplaining. Det är när en snubbe (någon du känner eller oftast helt random dude som bara måste uttrycka sin åsikt annars typ sprängs han) helt utan att du bett om det eller frågat honom förklarar hur saker “egentligen” går till. Oftast utan att ha någon koll whatsoever så mååååste han förklara för dig, det är ju ett fritt land liksom och alla har rätt till sin åsikt. Och han försöker ju bara hjälpa dig. Trots att han har fel.

anigif_enhanced-716-1420583723-5

Jag pratade om det här med några av mina tjejkompisar som lyfter och de kände igen fenomenet. Tydligen är det inte helt ovanligt att män går fram till helt okända kvinnor på gymmet för att berätta för dem hur de ska göra, detta utan att bli tillfrågade. Har ni funderat över hur sjukt detta beteendet är?!!! Låt mig bryta ner det för litta för er så hör ni hur sjukt det låter.

  1. Snubben har spanat in dig, han har tittat på dig tillräckligt länge för att “analysera” hur du utför en övning. Han har alltså stått och glott på dig istället för att koncentrera sig på sin egen träning vilket redan det är sjukt creepy.
  2. Han väljer att gå fram till dig för att berätta detta d.v.s att han har stirrat ut dig tillräckligt länge för att veta att du gör fel.
  3. Han forsätter med att bestämma att han efter dessa minuter känner din kropp bättre än vad du själv gör och därför vet bäst hur du ska utföra övningen.
  4. Det är så jävla viktigt för honom att du gör rätt (trots att ni inte har någon relation och han inte ens känner dig) att han till och med inte kan vänta tills din setvila utan avbryter dig mitt i en övning för att komma med sin “expertåsikt” (får erkänna att detta bara sker i 50 % av fallen, ibland väntar snubben tills min setvila).
  5. Utan att ens fråga dig om du vill ha hans “tips” så börjar han berätta för dig hur du ska träna, när han har förklarat klart förväntar han sig dessutom att du ska bli glad och tacka för hans ovärderliga åsikt.
  6. Är du inte tacksam över att han delat sin totalt ovälkomna åsikt så är du en bitch och han blir sur.
105662-IDGAF-Xtina-gif-imgur-no-fucks-7N5p

Din oombedda åsikt intresserar mig inte

Det här händer mig hela tiden och det är så fruktansvärt irriterande och störande. Det är också oerhört nedvärderande och ett väldigt obehagligt beteende. Gymmet är min frizon där jag vill kunna känna mig trygg och glad utan att bli utstirrad och dumförklarad. Snubbar, jag har full koll på vad jag gör, efter trettio år så känner jag min kropp bättre än vad du gör och om du stör dig så otroligt mycket på hur jag väljer att träna så titta bort eller byt gym och fråga samtidigt dig själv om du någonsin skulle bete dig på samma sätt mot en helt okänd man.